För det fösta har islandshästen samma anatomi som vilka andra hästar som helst, alltså klarar inte en islandshäst mer vikt på ryggen än någon annan ras, islandshästen är en ponny. Att stora karlar eller väldigt stora människor överhuvudtaget rider dessa hästar dagligen är alltså absurt. Som i all annan ridning vill man ha bra proportioner för att nå bästa resultat, det samma gäller isandshästar.
Det enda sega med en islandshäst är att de klarar tuffa väderförhållande bättre än vissa tunnare typer då de under så lång tid levt i tuffa väderförhållanden. Islandshästen har ju inte mycket annat val än att bära på dessa tunga ryttare.
De största problemen för islandshästarna är att de ofta får spatt, oftast är det ärftliga, medfödda probem som senare framkallar spatten. Islandshästen är den häst som står högst på listan bland raser som utvecklar spatt, aveln går alltså på fel håll då man avlar på ston som har anlag för det eller har spatt, då man oftast bara kollar upp hingsten. Men 70 procent kommer ju från stoet...
Det andra stora problemet är att de ofta har enorma spänningar och låsningar i bogpartiet pga all tölt. För tölt är ett skyddsbeteende. Alla hästar KAN tölta, tölt är en mycket lättare gångart än trav. Ofta om man rider på väldigt dåligt eller hårt underlag så kan tex ett halvblod slå om till en form av oren tölt från trav. Det är dessutom en gångart som kräver mindre energi, hundar som är trötta då de gått långt slår ofta också om till tölt. Man avlar alltså fram ett beteende som från början mest fanns på svaga hästar där traven blev för jobbig.
Spända muskler kan ofta bidra till vad vi premierar som en BRA tölt.
Läste och sökte lite fakta på internet, på något väldigt väldigt knepigt sätt kom jag in av en Ren slump på en blogg som hade lagt upp något inlägg. Var inte så insatt i något annat än denna text här under, hör och häpna kändes det som. Det är tur att alla tycker olika, vad tycker NI islandshästryttare om detta som står under? TYCK TILL. Jag själv skulle väl inte säga så mycket, blev ganska tom på ord men tänker ändå att den som skrivit och påstår att hästarna skulle lida med oss tunga ryttare på ryggen, då islandshästar är "endast ponnysar" bara ville få mig att tycka detta var skrattretande... Ska man skriva ett negativt inlägg, behöver man inte uttrycka sig så tätt eller föressten, varför ens skriva massa negativa inlägg? Man ska självklart få komma med sina egna åsikter, men det finns gränser. Och för min del, var denna text inte så "lovande".
Så nu vill jag veta, hur känner ni som islandsryttare när ni läser texten under? Vad var det som ni reagerade extra mycket på?
"För det fösta har islandshästen samma anatomi som vilka andra hästar som helst, alltså klarar inte en islandshäst mer vikt på ryggen än någon annan ras, islandshästen är en ponny. Att stora karlar eller väldigt stora människor överhuvudtaget rider dessa hästar dagligen är alltså absurt. Som i all annan ridning vill man ha bra proportioner för att nå bästa resultat, det samma gäller isandshästar.
Det enda sega med en islandshäst är att de klarar tuffa väderförhållande bättre än vissa tunnare typer då de under så lång tid levt i tuffa väderförhållanden. Islandshästen har ju inte mycket annat val än att bära på dessa tunga ryttare.
De största problemen för islandshästarna är att de ofta får spatt, oftast är det ärftliga, medfödda probem som senare framkallar spatten. Islandshästen är den häst som står högst på listan bland raser som utvecklar spatt, aveln går alltså på fel håll då man avlar på ston som har anlag för det eller har spatt, då man oftast bara kollar upp hingsten. Men 70 procent kommer ju från stoet...
Det andra stora problemet är att de ofta har enorma spänningar och låsningar i bogpartiet pga all tölt. För tölt är ett skyddsbeteende. Alla hästar KAN tölta, tölt är en mycket lättare gångart än trav. Ofta om man rider på väldigt dåligt eller hårt underlag så kan tex ett halvblod slå om till en form av oren tölt från trav. Det är dessutom en gångart som kräver mindre energi, hundar som är trötta då de gått långt slår ofta också om till tölt. Man avlar alltså fram ett beteende som från början mest fanns på svaga hästar där traven blev för jobbig.
Spända muskler kan ofta bidra till vad vi premierar som en BRA tölt."