Jag som person är oftast glad, trevlig, och ser det bästa i folk. Hemma kan jag vara jätte dryg, orkar inte göra någonting, och shaffsar med mina syskon. Haha inte riktigt men ni förstår hur jag menar. När man är hemma är man helt klart sig själv, man har oftast levt med sin familj hela livet, så man kan göra vad som helst nästan- om ni förstår hur jag menar-. Medans när jag är bland folk, eller i stallet så blir jag en helt annan person, ibland bli jag jätte blyg om jag aldrig pratat med den personen förr. Jag blir oftast jätte trevlig, gör allt jag ska och erbjuder mig att hjälpa till.

Man blir en annan person vid folk- iallafall jag- man vill visa sin bästa sida, tänk om jag skulle bete mig som hemma bland folk haha! Det är även så man skaffar sig bra kontaket och folk som tycker om en. För mig att man är trevlig i stallet och mot andra människor är en självklarighet, tänk om alla skulle gå runt och vara jätte spydiga mot varandra. Då skulle ingen vilja vara med den personen, skapar dåligt ryckte och kan man inte bete sig bland människor så är det liten risk att man får jobb. Det är något jag ofta tänker på. Är någon otrevlig mot mig, så brukar jag inte direkt stå och skrika, utan jag tar det lugnt och säger som det är. Om det inte är jordens undergång såklart;)

Men som sagt, träffar jag nya personer så brukar jag oftast vara jätte blyg, tills man lär känna den peronen mer. Då kan man slappna av lite mer. Därför är det så skönt för jag har många vänner som håller på med hästar, det var/ är mycket enkalare att bli vän med någon som har samma intresse.