Nu står Rodi i hedkärra, vi red ut lite i skogen idag men Nellie och hennes mamma, sedan till paddocken för att skutta några hinder. Känner inte för att blogga så mycket om det, vi hoppade omkull men det slutade bra som tur var, lite skakig och chockad fortfarande men viktigaste av allt är att Rodi mår bra. Ska känna efter lite imorgon om han är lite stel eller om det kommit något i efterhand, känner jag något eller att jag själv inte känner mig så säker och så blir det ingen hoppning imorgon. Då får jag hjälpa till istället. Men inte så kul det som hände, kände och känner mig fortfarande usel och som om Rodi kommer hata mig i fortsättningen, stod och pussa på han hur länge som helst. Han blev duschad och fick mat, han såg riktigt nöjd och glad ut, då blev jag lite gladare. Ärligt talaat känns det som jag har en stor sten i hjärtat, blev så rädd att han skulle gjort illa sig:(

Nej, sånt är riktigt otäckt. Vill inte skriva mer, får se hur mycket jag orkar imorgon.
Hörs & ses.