2012 börjar närma sitt slut, det här året har vart helt underbart- och inte så underbart. Bäst av allt var att efter 1½ år blev det jag och Rodi igen. Jag kom ihåg dem första gångerna när han ville testa mina gränser, han var absolut inte samma häst man satt på för då något år sedan. Tog "skengalopp" dem första stegen i galoppen, men slutade med det efter bara några gånger eftersom jag inte var rädd och tyckte bara det var kul med lite fart.

Hämta han i hagen var oftast omöjligt, minns när det var djupsnö som jag pölsa runt i efter Rodi, 2½ timma tog det slutade med att vi var 3st när vi fått in honom. Han är och kommer alltid vara den Rodi som gör det han behagar för, men jag känenr att efter alla dessa månader förstår jag honom mer, jag har lärt mig att se vad han tänker göra, och kan inte tacka han nog för så mycket han lärt mig både 2010 & 2012.
Det var tack vare honom jag började se hästar ur en annan vinkel, och bästa känslan när vi rider i paddocken i reogrimma och sadel.... slängde av allt och tänkte " nu är vi redo", så hoppade vi i halsring, gjorde tempoväxlingar och galoppomfattningar i halsring. Den känslan glömmer man bara inte...

Rodi är inne på sitt 24år nu vi har hunnit vara med på omslag till tidningen islandshästen, Lag-SM 2012, tävlat en del, hoppat mot c-ponnysar, och haft super kul. Hunnit gjort så himla mycket och det är jag glad för, Rodi är inte bara vilken häst som helst, han är min bästavän och en stor del utav mitt liv. Jag har ridit många olika hästar under mina hästår, men han slår ingen, det bara fanns där.