never stop learn,think&dream

Att tala sanning för sig själv är att ge respekt för hästen.
En inblick från mitt liv, mina tankar& mina drömmar.
Jag har alltid haft för mycket krav på mig -kommer troligen alltid att ha de- men när de blir för mycket press och jag inser att allt bara blir fel, då måste man tänka om och försöka tänka bakåt men framåt. Ingen kommer nog någonsin förstå vad jag har gått igenom under alla mina år som hästtjej. Jag har aldrig vart typen som gått på ridskola och fått lära sig minsta sak, jag fick börja den tuffa vägen som jag ser många positiva men också negativa saker i.

Men vet man vad man verkligen vill, då spelar de ingen roll vart man kommer ifrån eller vilken väg man börjat ifrån. När du börjar ställa krav på dig själv inom ridningen så är de bara att suga upp all kunskap och fakta som en svamp och börja ta steget längre.
Ibland känns de som jag står stilla, står fast i cement och kommer ingen vart... Ja jag undrar nästan varje dag vad som kommer hända i framtiden och hur fasen jag ska kunna lyckas med nått?

Jag är inte lika duktig som alla andra, men de skiter jag fullständigt i för de är bara en fördel för mig att lära mig mer. Folk har ofta styrt över mig och sagt att de är rätt och de är fel... men egentligen så stämmer de till noll. Jag vet vad jag vill mest utav allt, men har aldrig haft chansen- eller ens vågat- att visa eller säga de, för de folk jag har vart hos innan med häst har sagt att ''sånt skit ska du inte hålla på med, du är gjord för de här, de här ska du hålla på med punkt slut'' De tänker inte på hästens bästa, inte på mitt bästa, utan på Deras bästa.

Jag skäms så fruktansvärt än idag över allt innan, men de är också de som gjort mig lite modigare och fått mig att inse att jag får också tycka till.
Just nu har jag hamnat på ett helt otroligt ställe, har nog aldrig varit lyckligare! Jag får verkligen göra de jag älskar och får faktiskt bestämma lite själv... vilket är helt nytt för mig. Så nu känns de som man kan dra tummen ur röven och få vara lite för sig själv och få vara en helt normal person.

Folk frågar mig gång på gång om jag inte vill ha en egen häst, svaret är nej och kommer förbli ett nej. Just nu satsar jag ett kort på skolan och på betygen, därav kommer hästarna i efterhand. Ska jag kunna lyckas och en vacker dag skaffa mig några hästar så är de bra om man kommer någonstans med sina betyg också;)
Jag är mer än nöjd där jag är nu, där jag har chansen att rida hästar allt från unghästar till värsta läromästarna , små shettisar till lite större hästar. DE kallar jag lyx!

Så vad är de egentligen jag vill? Jo, jag vill hålla på med islandshästar men även andra hästar på sidan om. Min dröm är att få hamna på ett ställe-eller kanske starta eget- där de tar emot misshandlade/skadade eller lämnade hästar, jobba med unghästar och få en blick inom NH. Då får man lära känna en massa olika hästar med olika bakgrunder och olika saker att jobba med. Jag älskar att jobba med sånt, bara att jag har en lång bit på vägen och är inte säker att jag kommer komma så långt... En början skulle vara att rida in en häst och få tips och träning utav en riktig tränare sen gå kurser och utbildningar.  SÅ nu sitter jag här och dagdrömmer och längtar tills imorgon då jag får träffa alla underbara hästar efter en dags vila♥


Ha de bra!



Kommentera♡:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback