När man rider en ''vanlig islandshäst'' som verkligen är en läromästare och kan allt, gör allt, lyssnar på allt. Så är de kul ett tag, för då behöver man inte anstränga sig så mycket. Du lär dig en hel del från början du kanske behövde lära dig/träna mer på. Men när du vill gå steget längre, och lära dig hantera svårare situationer, lära dig rida alla sorters hästar med olika personligheter, temperament allt från super lugn till super het.

Då är de perfekt att börja träna unghästar eller kanske skifta mellan unghäst och läromästare, då rider du helt olika hästar.

Jag rider Erill, 6årig valack en väldigt cool och oftast lugn kille. väldigt valpig utav sig och kan hitta på VAD som helst NÄR som helst, de tycker jag är så spännande då man aldrig vet vad som kommer hända eller vad han kommer hitta på. Jag personligen tycker att det är extra roligt för då måste man hitta lösningarna på problemet, utforska och använda hjärnan för att överlista hästen. Den kan få ett spratt och skena iväg, han kanske vill vända hem igen hela tiden, han vägrar gå fram, backar, blir rädd för allt osv. Då är det min upg. att ta reda på vart problemet ligger, testa allt du kan tänka dig tills lösningen är framme. Nu har han inte skenat m.m med mig, men gjort en massa annat bus som tillhör denna ålder;)

När man klarat den biten, då är de dax att visa att den har gjort rätt genom beröm men man måste alltid visa att när jag rider så är det mina regler....Annars kan hästen få för sig att göra vad som helst om och om och om igen bara för att du inte Vågar säga ifrån eller göra något åt saken! När man rider unghäst och den inte är så mycket riden, så kan de vara Vääldigt vingligt, man rider höger,vänster,höger,vänster då måste man speciellt tänka på -vad jag ofta fått höra innan- att rama in hästen och se vägen...Allt ska komma utav sig själv egentligen, använd de du lärt dig under dina häst år då kommer allt gå mycket lättare och bli mycket roligare.

När jag inser att de här och de här funkar på Erill, och så här ska jag göra tills nästa gång, eller när jag hittat nya knappar jag inte visste om innan.... ja när de verkligen funkar och hästen verkligen lyssnar. Då blir jag stolt, glad och känner att jag faktiskt kan, att jag verkligen kan lyckas och att jag kan klara mig igenom detta.

Visst, jag kan bli frustrerad och arg, besviken eller ledsen. Men då är de bara att ta långa och djupa andetag och försöka intala sig själv att detta kommer funka, de kommer gå allt kommer bli bra. Då går de ALLTID bra:)

Har du inte tålamod så är de ingen idé att ens försöka sätta dig på en unghäst som har sina hyss....om inte du kan förändra dig, så kommer du ingenstans med hästarna för alla är vi olika och de är tur de;) Dags att sätta ditt humör på test kanske? Hur långt vill du nå.... de bestämmer bara du!