punkter....
Usch, det känns som jag torkar ut- smälter ihop- förvinner.
Ja och allt vad man nu kan kalla det.
Kniper ihop och klagar inte, nejdå jag klarar mig.
-så varför blir allt fel, när de kan bli rätt? Varför kan inte jag vara mer som.... mina förebilder, då skulle jag ha mycket kunskap i bagaget och veta vad som är rätt å fel. Eller har förebilder också dåliga dagar? Jag skulle tro att ordet var ja.
Jag kanske inte borde vara ''Jag'' nå mer, eftersom att alla andra tycker om mina ''kompisars'' personligheter mer, men jag är som jag är. Jag kan ändra på de, men jag gör inte de... för jag Vill Inte Vara som Alla andra, de är patetiskt.
Trött på att höra ''kan du inte vara lika positiv och glad, hjälpsam och rar som hon?'' ''Hon tycker det iallafall är kul med hästar'' ''Hon kan de här bättre än du''
Trött på att bara strunta i sånt som jag faktiskt tar åt mig. Jag älskar att rida, vara i stallet, utvecklas, trycka in kunskap i mig. Allt som har med allt att göra.
Så förbannad blir jag på folk! Värst av allt, JAG KAN INTE BLI ARG, jag kan inte visa de, men de jag kan bli är sur...
Alla bra stunder, förvarar jag väl. Alla dåliga stunder förvarar jag för en tid.
Fejka fram ett smile, ja för de funkar ju...
Förlåt för mitt sura blogginlägg, med livet är tamefan jobbigt ibland!
Så lägger in en bild som gör mig glad, tillsvidare HOJJ!
Trackback