Vart en händelserik dag mendmassa skratt, men även gråt. Vissa dagar säger jag bara, då vill man bara försvinna.. men som en klok mormor jag har citerade en gång " säg inte så, du vet aldrig när orden slår in, när de väl gör de så har man inget kvar"

 

Ikväll har jag vart upprörd och arg på lite saker, att folk inte fattar, att man bara kan vara så egoistisk säga såna saker? Lite nere har man vart... Och som avslutning på denna mening skriver jag bara, vila i frid grabbar... sånt som inte får hända, händer ibland.. även dem som inte förstjänar de:(