Hur är det egentligen att BO på Wången, med eget ansvar, inga föräldrar, och bo med jämngamla?

För det första är det väldigt skönt- ibland. Man känner sig lite extra vuxen, börjar nästan bli att man "räknar vuxenpoäng" med att diska, tvätta, ta hand om rummet, se till att göra läxorna osv. Man har ingen som säger till dig, allt får du tänka på Själv. Sitta i allrummet med kompisar och plugga tillsammans, prata, umgås och kolla på Tv, det är nog höjdpunkten, när vi är tillsammans och bara har kul. Jag skrattar nästan alltid med mina kompisar, man blir så sjukt tajta och skapar sin egna familj med tanke på att vi "bor på varandra".

 

Sen tillkommer det alltid dåliga samt jobbiga saker som t. ex. när vissa inte diskar, skit överallt och smutisgt och äckligt, när folk förväntar sig att vi andra ska plocka upp deras skit. Vi försöker hålla rent i vårt hus, dessutom är vi minst boende i E-huset men det går såklart inte alltid. Irritation på varandra och bråk brukar uppstå/förekomma, vilket inte är så konstigt när man ser varandra det första man ser när man vaknar- och det sista man ser när man vaknar. 

 

 

Våra dagar/veckor är väldigt planerade oftast, iallafall för mig. Du har schemat för skolan, direkt efter är du i stallet, sen ska man äta och efter de är det plugg och massa annat som ska tryckas in tex handla, tvätta osv. Väldigt mycket tidsbrist på veckodagarna, och ändå kan vi sitta vissa dagar och göra Ingenting! Tiden går väldigt väldigt väldigt fort här uppe. 

 

Jag trivs väldigt bra här uppe, även fast vissa dagar kan vara förjävliga och man bara vill komma hem, åka till Rodi och skita i allt. Men sånt förekommer, det kommer man inte undan. Vi bor nog/går på Sveriges vackraste gymnasium, milkön, utsikten över sjön/fjällen- AMAZING. Är lika förvånad vissa dagar fortfarande över hur vackert vi bor! Sen finns det delade åsikter om vad man tycker om saker och ting, boendet osv;)