Idag har jag försökt vara glad och inte visat hur jag egentligen mår, vart en väldigt jobbig dag för mig men har så goa och underbara vänner som alltid får en jobbig dag till en "bättre dag" med glädje och skratt! Det är första gången jag skriver om detta då jag inte haft orken att ens tänka på det, men det är 1½ år sedan min älskade vän beslutade sig för att livet inte är värt att kämpa för. Hon lyssnade inte, sket i vad man sa.. det  sista hon gjorde var att ringa hennes kille, innan hon hoppade framför tåget. Känns jobbigt att skriva, men känns som att det var dax nu, försöka se framåt. Därför får jag panik och mår nästan lite illa av att ens se tåg, när jag skulle hem pratade jag VARJE dag i nån vecka innan om hur nervös jag var osv, men jag berättade aldrig för någon om varför mer än att jag aldrig åkt själv.

 

 

Nu ska jag sitta och göra ingenting ett tag, invänta att Blika käkat upp sin lunch och sedan ska jag och Amanda longera henne inför provet. Tror vi blir ute i lilla paddocken, kommer bilder. Så mysigt för nu har snön börjat komma rejält uppe på fjällen, vi ska ju fjällvandra imorgon eller på söndag så de kommer bli kaaallt, brr.