Det finns inga dåliga hästar, bara mindre bra ryttare:)
Obs: Men denna text vill jag visa mina bristningar i ridningen, som man annars inte hade tänkt på, iallafall inte jag. Det är inte meningen med att man ska sitta och leta fel, utan detta är sånt jag får träna på varje vecka mot målet för att få en nästan perfekt sits, ingen är perfekt right?;)
Var ridning för Berit idag, jag red Björk och vi hade övergångar på schemat. Hon var väldigt fin i skritten och traven men fick dock lite problem i tölten. Jag har fått en helt sjukt dålig ovana just nu, och det är att jag lättar i sadeln och åker fram, försöker tänka på allt samtidigt och det blir lite för mycket ibland så då skiter hela sitsen sig. Man kan väl säga att jag har en bra grundsits, men ibland är jag helt ute och cyklar och det är klart att hästen inte förstår signalerna då heller.
När jag väl fick till min sits så jag kunde nå henne med skänklarna, släppa i knäna och verkligen sjunka ner i sadeln så måste jag säga att hon töltade jätte fint, hon är verkligen en fin häst! Men det var helt och håller mitt eget fel resten utav lektionen och hon vart lite styv då hon inte gillar att man "tar" i tygeln.
Man känner sig verkligen nere efter ett sånt ridpass och jag får lite dåligt samvete, eftersom det är mitt fel. Känns som man varken kan rida eller fixa sitsen som innan vart jätte bra. Men efter några timmars tänkande inser jag ju att det mer gått bra än mindre bra! Så det jag själv måste jobba med otroligt mycket, varje dag, så ofta så möjligt, flera gånger i veckan är:
-att få bättre självförtroende.
-verkligen åka ned i sadeln
-vara possitiv
-få en starkare bål/hålla emot
-släppa i knäna
Förklaringar:
Jag har väldigt dåligt självförtroende när det gäller ridningen, har dock blivit mycket bättre. Men när jag känner att inget går, får jag sån känsla att jag inte kan rida, folk tittar och måste tro jag är helt väck och allt som snurrar. Blir fruktansvärt okoncentrerad och "tvingar" mig in i koncentrationen.
Som jag nämnde tidigare, sitta djupt och "åka ned" i sadeln för att ge hästen dem hjälperna jag vill få fram.
Vara possitiv är något jag alltid har som mål, inspiration och som dagligt "arbete", blir mycket roligare och lättare med arbetet:)
Ja, en starkare bål måste jag ju helt klart få, min grymma ex sambos på gymmet( Hanna) sparkade ögonen ut mig och sa att jag faktiskt måste träna upp den för att det ska gå bättre, roddmaskin osv på gymmet är ju bra. - Tack underbara du för allt stöd när jag surar över allt haha- Att hålla emot menar jag med att när jag rider och kommer ned i sadeln så måste jag hålla emot med magen och trycka in den mot ryggen för att kunna ha något att säga till om när jag rider. Alltså- en korrekt sits gör att man har mer att säga till om i ridningen, ge rätt signaler osv. Det är lika att jag ibland blir stum i knäna och inte kan släppa riktigt, i o med att man sitter och "klämmer" och spänner sig om man då inte släppt är det stor risk att hästen blir spänd och irriterad över själva trycket.
Kort och gott, jag vet mina brister men hade inte hittat alla och kunnat fortsätta målet till att få till det rätt utan våra härliga instruktörer på Wången. Man måste ha motgångar för att få medgångar, likaså med sitsen, ridningen, hantering av hästar- ja ALLT:) Avlsutar detta inlägg med mitt citat: Det finns inga dåliga hästar, bara mindre bra ryttare.
Trackback